Konsten att tacka nej

De senaste åren har jag aldrig haft några problem med att tacka nej till mumsigt fika och smarriga efterrätter - såvida min karaktär hållt sig intakt.

Det positiva med glutenintolerans är att min karaktär numera inte har ett dugg att säga till om. Hur förhandlar man bort en djävulsk trötthet och krånglande mage, liksom?

Nu har jag dock flera gånger varit i situationer där jag inte fixar att säga nej, tack.

• Jobbarkompisen som stolt ställer fram en fryst tårta på fikabordet och deklarerar att hon har valt en som är både gluten- och laktosfri.
• Svärmor som bullat upp med glutenfritt i stora lass. Bara till mej.

När någon varit omtänksam nog att tänka en extra gång på mej så känns det ju riktigt taskigt att tacka nej. Så jag ler och tar en liten bit.


Hmmm.... fast äta bara för att vara snäll känns ju faktiskt inte helt okej.