Idag ramlade poletten ner. Jag har ju järnbrist. Igen. Åtminstone sedan jag blev mamma första gången (för snart 12 år sedan) har jag brottats med järnbristen. En kamp som jag aldrig vunnit utan har ständigt fått återgå till järntabletter.
När jag började mitt hälsosamma liv i december slutade jag även med järntabletterna (som jag tagit sporadiskt under hösten). Och det har gått finfint. Tills nu då.
Skillnaden nu är ju att jag vet att det beror på glutenintoleransen = en skadad tarm = minskat järnupptag. Inte så konstigt kanske att jag dippar några veckor efter mitt öldrickande (som ju återigen skadade tarmen).
Så jag kapitulerar och börjar knapra järntabletter ett tag framöver. Min friskvårdsterapeut tycker att man ska äta B-vitaminer och vänta in effekten. Men att gå omkring så här seg är inte alls roligt. Jag vill ju träna med full ork!
 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar